Huset
Fastigheten Gjuteriet 6 uppfördes 1926-27 efter ritningar av arkitektkontoret Bocander och Cronwall. Byggherre var H Kilgren och byggmästare var C A Kilgren. Byggnaden i klassisk 20-talsstil är uppförd med en så kallad kungsvåning.
Uttrycket ”kungsvåning” kommer från den dispens som Kungl. Maj:t gav från 1910-talet och några årtionden framöver. Dispensen innebar att det vindsinredningsförbud som fanns i då gällande stadsplaner kunde kringgås om vinden utformades som en indragen våning, ofta med en smal altan framför
Karlsviksområdet
På den mark som i dag utgörs av kvarteren Gjuteriet och Gjutformen låg tidigare ett mindre industriområde, Karlsviksområdet, som sträckte sig från Hantverkargatans västra ände och ner till Mälaren. Fabriksanläggningen Karlsvik anlades 1857 först som väveri, senare fanns i området bland annat en vapenfabrik och ett gjuteri. Troligen är det väveriets grundare Carl Heineman som är upphov till fabriksnamnet. 1911 flyttade industriverksamheten från Karlsviksområdet till nya fabrikslokaler sydväst om Stockholm för att ge plats åt bostadsbebyggelse.
Kvarteret Gjuteriet.
Om namnet Mitisgjutaren
Namnet Mitisgjutaren kommer från den specialitet som förekom vid Karlsviks gjuteri, nämligen mitisjärn (av latinska mitis, mjuk). Detta var en slags götmetall som smältes i degel vid hög temperatur.
Vid stadens ände
I början av 1900-talet bestod fortfarande stora delar av Kungsholmen av lantlig bebyggelse. På det som i dag är en liten plats för torghandel mellan Fridhemsgatan och Drottningholmsvägen stod tullhuset, "Tullen", stadens port mot väster. På andra sidan Drottningholmsvägen, på den plats som numera är Sverigefinska skolan, stod de stora spårvägsstallarna där hästarna som drev spårvagnarna hade sitt natthärbärge fram till att spårvagnarna försvann 1905.
Tullhuset vid Fridhemsplan 1907. Foto Oscar Helmer.
20-tals klassicism
Vårt hus var ett av de sista att byggas i äldre stil och det har alla kvalitéer som utmärker det klassiska 20-talets elegans. Kännetecknande för 20-talet är de raka, lugna huskropparna, slätputsade utan fördyrande burspråk och inskärningar. Variation i gatubilden fick man i stället genom färgsättning av fasaden i mustiga kulörer som rostrött, ockragult eller grönt.
Lägenheterna minskade i storlek från jugendstilen och rumshöjden sänktes från minst 3,0 meter till ca 2,7 meter. Fönstren fick nu klassiska proportioner och placerades symmetriskt på fasaden. Två bågar med tre rutor i varje och alla fönster var lika – vilket var både en estetisk och en ekonomisk lösning. Utsmyckningar var sparsmakade och med inspiration från antika element, tex. markerade gavlar, tandsnittsfris och ornamentplattor, gärna i en ljus stenimiterande kulör. Gatunumret kunde göras till en dekorativ detalj som fungerade som en blickpunkt på fasaden. Portarna gjordes med en fernissad glasad dörr och trapphusen av marmor.
Samma år som huset färdigställdes, 1927, anordnades en stadsplanetävling för bostadsbebyggelsen i Fredhäll och Kristineberg. Där blev det tydligt att svensk arkitektur befann sig i en brytningstid mellan gamla och nya ideal. Det skulle ta ännu några år, till Stockholmsutställningen 1930, innan den nya stilen fick sitt genombrott. Funktionalismen blev sedan helt dominerande när staden växte så det knakade under 30-talet. Den första stadsdel där dessa nya idéer prövades och genomfördes var Kungsholmen.
Tandsnittsfris.
Markerade gavlar och fasadelement.
Q-märkt och grönklassad fastighet
Bokstaven k användes tidigare i kommunernas detaljplaner för att visa att en byggnad hade ett visst skydd mot förvanskning. Numera används bokstaven q. Gjuteriet 6 har en q-märkning (lilla q) i detaljplanen från 1987. Byggnad inom område som betecknas med q får inte förvanskas vare sig genom arbeten på själva byggnaden eller genom bebyggelse i grannskapet.
Ofta talas det också om att hus kan vara blå-, grön- eller gul-klassade. I Stockholms stad är det Stadsmuseet som har uppdraget att bedöma och peka ut vilka kulturhistoriska värden som finns i staden. Gjuteriet 6 har fått grön klassning, det innebär att bebyggelsen bedöms vara särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
Källor: Stadsbyggnadskontoret och boken Från det yttersta Kungsholmen, Birgitta Conradson, Stockholmia Förlag.